Galerina pumila
(Honungshätting)
Ätbarhet
O Ej matsvamp
Typisk vegetation
Mossiga och fuktiga miljöer, till exempel kärrkanter, torvmarker, dammkanter, mossrika gräsmattor och sur skogsmark
Beskrivning
Honungshätting (Galerina pumila) är en mycket liten och späd brunsporig skivling som växer i fuktiga, mossiga miljöer. Arten är ingen matsvamp, och svampar i släktet Galerina bör över huvud taget inte samlas för mat, eftersom flera arter är svårskilda och några är giftiga. Det rekommenderade svenska namnet är honungshätting.
Hatten är liten, först konisk till klockformad, senare mer välvd, ofta med en liten puckel. Färgen är gulbrun till rostbrun, vanligen ljusare mot kanten. Hattkanten är tydligt strimmig nästan in mot mitten, särskilt i fuktigt tillstånd, och hos unga exemplar kan små vita slöjrester ibland synas längs kanten. Skivorna är ganska glest sittande och först blekgula, men blir efter hand gulbruna till rostbruna när sporerna mognar. Köttet är tunt och oansenligt, utan särskilt utmärkande lukt eller smak. Stammen är mycket smal, ihålig och gulbrun till brunaktig. Den är ofta något sträv upptill genom fina slöjrester och saknar ring.
Hatten är liten, först konisk till klockformad, senare mer välvd, ofta med en liten puckel. Färgen är gulbrun till rostbrun, vanligen ljusare mot kanten. Hattkanten är tydligt strimmig nästan in mot mitten, särskilt i fuktigt tillstånd, och hos unga exemplar kan små vita slöjrester ibland synas längs kanten. Skivorna är ganska glest sittande och först blekgula, men blir efter hand gulbruna till rostbruna när sporerna mognar. Köttet är tunt och oansenligt, utan särskilt utmärkande lukt eller smak. Stammen är mycket smal, ihålig och gulbrun till brunaktig. Den är ofta något sträv upptill genom fina slöjrester och saknar ring.