Vitsprödingen är en liten till medelstor skivling som växer ensam eller i grupper på gräsmattor, ängar och odlade områden - även i skogen typiskt nära nyligen döda lövträd, bland rötter och stubbar. Svampen förekommer vanligtvis på våren och försommaren, men ibland på hösten.

Hatten är 3-11 cm i diameter, rundad konisk eller konvex som ung, expanderar till att bli i stort sett konvex, klockformad, eller nästan platt och utveckar ofta grunda radiella skrynklor. Färgen är honungsgul som ung, ändrar sedan färg markant till svagt brunaktig eller nästan vitt varefter den torkar ut. Som ung är kanten prydd med hängande partiella slöjrester. Då hatten mognar delar den ofta på sig i radiella sprickor på sina ställen. Skivorna är fästa i stammen eller nästan fria från den, vitaktiga till att börja med, blir gråaktiga och slutligen mörkbruna och tätt belägna. Stammen är 4-13 cm lång, 3-8 mm tjock, lika tjock, ömtålig, vit, hålig och saknar nästan alltid ring, men ibland med löst hängande rester av slöjan i en ringliknande zon. Köttet är mycket tunnt, ömtåligt, brunaktigt till vitaktigt.