Blåmusseron (Clitocybe nuda) är en lilabrun till violett skivling som ofta dyker upp sent på hösten. Den växer på multnande växtrester som barr, löv och gräs i skog, trädgårdar och komposthögar. Unga exemplar är ofta tydligt blåvioletta i både hatt, skivor och fot, men färgen bleknar med åldern. Arten används ibland som matsvamp, men kräver säker artbestämning.

Hatten blir cirka 9–15 cm bred. Den är som ung brunlila eller blålila, småningom mer brunviolett och kan med tiden blekna ytterligare. Formen är först välvd, senare mer utbredd och ibland svagt nedsänkt i mitten. Ytan är slät och kan vara något fet eller blank i fuktigt väder. Skivorna är täta, något urnupna till svagt nedlöpande och som unga starkt blåvioletta. Med tiden får de en ljusare brunviolett ton. Sporerna är ljusa i sporfärg. Foten är 5–10 cm lång och 1,5–2,5 cm tjock, köttig och ofta något klubbformad. Grundfärgen är lik hattens, men ytan är ofta ljusare, vitaktig och fint sidentrådig. Doften är mild men sägs ibland svagt påminna om bränt gummi eller parfym.

Förväxlingssvampar: Blåmusseron kan förväxlas med vissa spindelskivlingar, till exempel bockspindelskivling. Spindelskivlingar har brunt till rostbrunt sporpulver (till skillnad från blåmusseronens ljusa) och har dessutom en spindelvävslik slöja (”nät”) mellan hattkant och fot hos unga svampar, som ofta lämnar en mörkare, nätlik zon på foten. Alla spindelskivlingar bör betraktas som misstänkt giftiga och aldrig användas som matsvamp.