Cortinarius semisanguineus
(Rödskivig kanelspindling)
Ätbarhet
† Giftig
Typisk vegetation
Barrskog
Beskrivning
Rödskivig kanelspindling (Cortinarius semisanguineus) är en medelstor spindelskivling med ljusbrun till ockrafärgad hatt och karakteristiskt blodröda skivor hos unga exemplar. Den växer med barrträd, särskilt tall, oftast ensam eller spridd i mossa under sommar och höst. Svampen används ibland till svampfärgning, men bör inte ätas eftersom den misstänks innehålla samma typ av gift (orellanin) som de dödligt giftiga giftspindlingarna.
Hatten är 1,5–7 cm i diameter, först konvex, senare mer utbredd – från svagt konvex till nästan plan eller något klockformad, ibland med en skarpare liten puckel i mitten. Färgen är gulbrun till kanelbrun, ofta något mörkare i mitten än mot kanten. Hattytan är slät till svagt fibrig. Skivorna är fästa vid stammen och som unga slående blodröda. Med åldern blir de kanelbruna till rostbruna allteftersom de brunsporriga sporerna mognar. Hos unga fruktkroppar är skivorna delvis täckta av en gulaktig, spindelvävslik slöja. Stammen är 2,5–10 cm lång och upp till cirka 1,5 cm tjock, mer eller mindre jämntjock. Den är oftast blekt gulaktig, men mörknar eller får mer rödaktiga toner mot basen. Ofta syns en rostbrun ringzon där slöjan suttit. Köttet är vitaktigt till blekt gulaktigt och har en lukt som påminner om rädisor.
Hatten är 1,5–7 cm i diameter, först konvex, senare mer utbredd – från svagt konvex till nästan plan eller något klockformad, ibland med en skarpare liten puckel i mitten. Färgen är gulbrun till kanelbrun, ofta något mörkare i mitten än mot kanten. Hattytan är slät till svagt fibrig. Skivorna är fästa vid stammen och som unga slående blodröda. Med åldern blir de kanelbruna till rostbruna allteftersom de brunsporriga sporerna mognar. Hos unga fruktkroppar är skivorna delvis täckta av en gulaktig, spindelvävslik slöja. Stammen är 2,5–10 cm lång och upp till cirka 1,5 cm tjock, mer eller mindre jämntjock. Den är oftast blekt gulaktig, men mörknar eller får mer rödaktiga toner mot basen. Ofta syns en rostbrun ringzon där slöjan suttit. Köttet är vitaktigt till blekt gulaktigt och har en lukt som påminner om rädisor.