Naturplats

Resursen för naturinformation och GPS koordinater

Ny version av appen. Ladda ner!

Svampboken

Giftiga svampar

Det finns tusentals svamparter i norden, och av dem är drygt 100 bra matsvampar. Resten av dem är giftiga eller annars olämpliga som föda. Här är en lista över svampar som är direkt giftiga. Ät aldrig av en svamp ni misstänker är en giftsvamp!

Klicka på bilderna om ni vill förstora upp dem.

Svamplista
Svenskt namn:
Såpmusseron
Vetenskapligt namn:
Tricholoma saponaceum
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Lövskog
Bilder:
Såpmusseron
Såpmusseron
Beskrivning:
Svampens hatt klockformad till utbredd (3-9 cm), ofta med puckel, gulgrå, gulbrun, gråbrun eller brunsvart, ofta med olivgrön till olivbrun ton och med vitaktig hattkant. Skivorna är urnupna, smutsvita, med åldern fläckade i rödbrunt till laxrosa. Fot smutsvit, ofta med grågrön ton. Köttet är vitt, med en karaktäristisk lukt lik såpa eller gammal disktrasa. Hela fruktkroppen får med åldern rödbruna till laxrosa fläckar.

Svampen kan vara svår att artbestämma då den varierar så mycket i form och färg. Det bästa kännetecknet är att hela fruktkroppen med åldern får rödbruna till laxrosa fläckar.

Tricholoma saponaceum kan vara giftig och smakar dåligt så den passar inte som matsvamp.

Svenskt namn:
Djävulssopp
Vetenskapligt namn:
Boletus satanas
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Lövskog på kalkrik mark
Bilder:
Djävulssopp
Djävulssopp
Beskrivning:
Djävulssoppen är den enda giftsvampen bland sopparna. Den är en stor och köttig sopp med ljusgrå, 10–25 cm bred hatt, röda porer och uppsvälld, röd och finmaskigt nätådrig fot. Köttet är gulvitt och blånar något i snitt. Smaken är mild och
sötaktig. Lukten hos äldre exemplar är obehaglig. Den är en sommar- och höstsvamp.

Arten är mycket sällsynt och känd bara från ett fåtal lokaler på Öland och Gotland i Sverige och Korpo i Finland.

Arten är giftig men ej livsfarlig.

Svenskt namn:
Rodnande fjällskivling
Vetenskapligt namn:
Chlorophyllum rhacodes
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Parkmiljö, komposter
Bilder:
Rodnande fjällskivling
Rodnande fjällskivling
Rodnande fjällskivling
Rodnande fjällskivling
Beskrivning:
Rodnande fjällskivling är en svampart som växer i tempererade zoner i Europa och Nordamerika. Den är en klassisk förväxlingssvamp till stolt fjällskivling. Denna fjällskivling hittas ofta i barrförna, vid komposter, och ibland i parkmiljö och kan bilda häxringar.

Hatten är 9-16 cm; konvex till nästan klotformad som ung, blir i stort sett konvex, platt, eller mycket brett klockformad ; torr; mjuk; fjällig och färgen rådnande gråbrun. Skivorna är fria från stammen; nära eller nästan trångt; vit eller vid förfall, blekt brunaktiga; ofta med brunaktiga kanter. Stammen är 10-21 cm lång; 2-3,5 cm tjock; klubb-formad, med en basal klump som är gradvis svullen; vitaktig ovanför ringen, brunaktig nedan; med en hög, rörlig ring som har en brunaktig kant på undersidan. Köttet är vitaktigt, rådnande med en något unken lukt.

Svenskt namn:
Grå bläcksvamp
Vetenskapligt namn:
Coprinus atramentarius
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Gräsmattor och ängar
Bilder:
Grå bläcksvamp
Grå bläcksvamp
Grå bläcksvamp
Grå bläcksvamp
Grå bläcksvamp
Grå bläcksvamp
Beskrivning:
Den här svampen växer ofta i tuvor eller mindre grupper vid murkna stubbar och på gräsmattor. Svampen är en klassisk förväxlingssvamp till fjällig bläcksvamp.

Hatten som ung utdraget äggformad, som äldre klockformad, silvergrå till brungrå med små brunaktiga fjäll mot mitten, ofta med sprucken hattkant. Skivorna som unga gråvita, med åldern övergående i svart och upplösta i en bläckliknande vätska. Foten är ihålig och vit.

Svampen kan orsaka förgiftning tillsammans med alkohol.

Svenskt namn:
Gulskivig kanelspindling
Vetenskapligt namn:
Cortinarius croceus
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Gulskivig kanelspindling
Gulskivig kanelspindling
Gulskivig kanelspindling
Gulskivig kanelspindling
Beskrivning:
Växer ensam eller spridd, ofta i torra områden under sommaren eller hösten.

Hatten 1,5-8 cm; konvex eller nästan konisk i början, blir i stort sett konvex, platt, eller i stort sett klockformad, ibland med en liten central bula; gulbrun till olivbrun, blir mörkbrun med tiden, speciellt i mitten medan marginalen ofta är mer gulaktig.

Skivorna fästa i stammen, täta; först gula, blir senare kanelfärgad till rostbruna; täcks av en gulaktigt spindelnät som unga.

Stammen 3-7 cm lång och upp till 1 cm tjock; silkeslen med brunaktiga fibrer; gulaktig i toppen, olivbrun till rödbrun nedan; ibland med en rostfärgad ring zon.

Svenskt namn:
Brun flugsvamp
Vetenskapligt namn:
Amanita regalis
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Brun flugsvamp
Brun flugsvamp
Beskrivning:
Medelstor till stor, brun, köttig skivling med gråvita fläckar på hatten, vita skivor, ring, och svullen bas. Köttet är vitt och fast. Skivorna är täta, fria från stammen, och är vita med en gräddfärgad nyans. Stammen är vit och slät med fjällkransar (hyllerester) vid den löklikt uppsvällda fotbasen. Stammen har också en kraftig vitgul ring.

Förväxlingssvampar: Panterflugsvamp (Amanita pantherina) - växer i annan miljö, saknar gul färg strax under hatthuden.


Svenskt namn:
Rodnande flugsvamp
Vetenskapligt namn:
Amanita rubescens
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Rodnande flugsvamp
Rodnande flugsvamp
Rodnande flugsvamp
Rodnande flugsvamp
Rodnande flugsvamp
Beskrivning:
Stor, brunaktig, köttig skivling med hatt som har fkäckar, vita skivor, uppsvälld bas och ring på stammen. Förgas rödaktigt där den skadas. Växer ensamma eller i klungor i skogen i allmänhet.

Hatten rödbrun eller gråaktig, dekorerad med vårtliknande gråaktiga fläckar. Den är till först svärisk, blir sedan konvex och slutligen utplattad. Köttet är vitt och färgas rosa i snittytorna. Skivorna vita, fläckigt brunrosa med åldern, täta och fristående från stammen. Svampens sporer är vita. Stammen är vitgrå med horisontiella linjer ovanför ringen. Stammens bas är uppsväld.

Svenskt namn:
Röd flugsvamp
Vetenskapligt namn:
Amanita muscaria
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Vanlig i hagar och skog med lövträd
Bilder:
Röd flugsvamp
Röd flugsvamp
Röd flugsvamp
Röd flugsvamp
Röd flugsvamp
Röd flugsvamp
Beskrivning:
Röd flugsvamp är en av de till utseendet mest kända svamparna. Hatten är 8-18 cm bred, som ung klotrund, senare välvd till utbredd. Hatthud är klarröd, bleknar med tiden och kan bli även blekgul. Den har rikligt vita vårtlika hyllerester på hattytan. Ibland kan den vara helt kal, när hyllerester har glidit ner från hattytan. Skivorna är vita och glesa. Fot är vitt, flockig. Den har en stor, hängande ring, i kanten med gulvita fjäll. Foten har löklikt utvidgad basalknöl med fjällkransar. Röd flugsvamp innhåller nervgifter, som ursakar mm. hallusinationer.

Svenskt namn:
Panterflugsvamp
Vetenskapligt namn:
Amanita pantherina
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Växer i lövskogar och parker
Bilder:
Panterflugsvamp
Panterflugsvamp
Beskrivning:
Hatten som ung halvklotformad, med åldern välvd till utbredd, gråbrun till olivbrun med vita grynlika rester. Hattkanten är strimmig. Skivor är vita.
Foten är vit, med en tunn ring som lätt försvinner. Fotbasen uppsvälld, med en tydlig valk i överkanten. Köttet är vitt.

Förväxlingssvampar:
Brun flugsvamp,
Stolt fjällskivling

Svenskt namn:
Rödskivig kanelspindling
Vetenskapligt namn:
Cortinarius semisanguineus
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Rödskivig kanelspindling
Rödskivig kanelspindling
Beskrivning:
Den här skivlingen växer med barrträd, speciellt tallar; ensam eller spridda, ofta i mossa under sommaren och hösten.

Hatten 1,5-7 cm; mer eller mindre konvex till att börja med, blir i stort sett konvex, plan, eller något klockformad, ibland med en skarp bula i mitten. Färgen är gulbrun till kanelbrun, ofta mörkare än mitten. Skivorna är fästa i stammen och är färgade blodröda, blir senare kanelbruna till rostbruna. Täcks av en gulaktig spindelväv som unga. Stammen är 2,5-10 cm lång; upp till 1,5 cm tjock vid toppen; mer eller mindre lika tjock; oftast blekt gulaktig, men mörkare eller rödaktig mot basen; ofta med en rostig ringzon. Fruktköttet är vitaktigt eller blek gulaktigt och sägs lukta av rädisor, och är ochrafärgat. Blodspindling är en av de förnämaste färgsvamparna.

Blodspindling misstänks innehålla föreningar av samma gifter som i de dödligt giftiga spindelskivlingar, nämligen giftet orellanin.

Svenskt namn:
Bockspindling
Vetenskapligt namn:
Cortinarius traganus
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Bockspindling
Bockspindling
Bockspindling
Beskrivning:
Denna skivling har en konvex till klockformad hatt som är silvrigt violett och 5-8 cm i diameter.

Den vridna, ofta klubbformade stammen är 5-12 cm lång och 0.6-1.2 cm tjock, också silvrig violett och ibland rostbrun runt slöjzonen. De ganska breda skivorna är jämt fördelade och ljusgrå-blå till kanelbruna.

Växer oftast med lövträd, men finns också bland barrträd, ofta på sur jord.

Svenskt namn:
Vårrödhätting
Vetenskapligt namn:
Entoloma vernum
Ätbarhet:
† Giftig
Typisk växtplats:
Tallskog
Bilder:
Vårrödhätting
Vårrödhätting
Vårrödhätting
Vårrödhätting
Vårrödhätting
Beskrivning:
Den här lilla skivlingen växer med tall under våren och försommaren.

Hatten är 2-5,5 cm; konisk, plattas ut något med tiden men behåller en liten puckel i mitten av hatten; silkeslen. Färgen är mörkbrun till mellanbrun; kanten blir något söndrig med åldern. Skivorna är snävt fästa vid basen, eller nästan fri från den; färgen är brungrå till gråaktigt eller brunaktig i början, blir sedan rosafärgade. Stammen är 3-10 cm lång; 4-8 mm tjock; lika tjock eller något avsmalnande mot toppen; Färgen är brunaktig, men blekare mot toppen. Köttet är tunt och brunaktigt.