Naturplats

Resursen för naturinformation och GPS koordinater

Ny version av appen. Ladda ner!

Svampboken

Oätliga svampar

Det finns tusentals svamparter i norden, och av dem är drygt 100 bra matsvampar. Resten av dem är giftiga eller annars olämpliga som föda. Här är en lista över svampar som är odugliga som matsvampar, men inte giftiga.

Klicka på bilderna om ni vill förstora upp dem.

Svamplista
Svenskt namn:
Svavelgul tofsskivling
Vetenskapligt namn:
Pholiota flammans
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Svavelgul tofsskivling
Svavelgul tofsskivling
Beskrivning:
Den gula hatten är 4-8 cm, konvex, klockformad, eller nästan platt, täckt med ljust gula flagor. Skivorna täta, gula, ibland med blåa märken och brunaktiga på kanterna. Stammen är 5-10 cm lång, upp till 1 cm tjock, silkeslen nära toppen, stammen har under hatten ljust gula skalor som slutar i en ringzon strax under hatten. Köttet är gult. Svampen luktar inte och smaken är mild.

Svampen växer ensam eller i klungor på barrträd under sommaren och hösten.

Svenskt namn:
Klibbig flamskivling
Vetenskapligt namn:
Pholiota spumosa
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Klibbig flamskivling
Klibbig flamskivling
Beskrivning:
Den här skivlingen växer spridd eller i klungor på stubbar, sågspån, pålar och flis vid kust- och fjällnära skogar.

Hatten 2.0-6.0 cm bred, konvex till konvex- med puckel, nästan plan med en låg puckel som fullväxt; kanten inåtkrökt, Hygrofan, skivan gulbrun till gulbrun-brun, med liknande färgade fibrer som sträcker sig utåt till en gräddfärgad till grådaskig blekgul kant; Har ingen speciell lukt och smak. Lamellerna först gräddgula, sedan blekt gulaktigt-bruna, måttligt breda, upp till 5 mm i bredd. Stammen 2.0-6.0 cm lång, 3-8 mm tjock, avsmalnar något mot basen, ihålig med tiden. Sporerna grådaskig rödbruna.

Svenskt namn:
Fjällig tofsskivling
Vetenskapligt namn:
Pholiota squarrosa
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Löv och barrskog
Bilder:
Fjällig tofsskivling
Fjällig tofsskivling
Beskrivning:
Pholiota squarrosa, vanligen kallad Fjällig tofsskivling växer på basen av gamla träd och ibland på stubbar av nedfallna träd.

Svampens hatt är gulvit och har utstående bruna fjäll. Skivorna är ljusgula till bruna. Foten har samma färg som hatten och utstående fjäll.

Förväxlingssvampar:
Honungsskivling - Armillaria mellea

Svenskt namn:
Stinkmussling
Vetenskapligt namn:
Phyllotopsis nidulans
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Stinkmussling
Stinkmussling
Beskrivning:
Hatten är 2-8 cm, mer eller mindre fläktvingsformad, platt-konvex, tydligt hårig, ibland med en vitaktig beläggning, ljust orange, bleknar till gulaktigt orange, kanterna är rullade som unga. Skivorna är täta, ljusa till blekt orange. Stammen avsaknas eller är dåligt utvecklad i sidled. Köttet är ljust orange och mjukt. Smaken är mild eller otäck, lukten stark och otäck. Svampen växer på döda träd och stubbar.

Förväxlingssvampar:
Denna vackra svamp kan förväxlas med blek ostronmussling ( pleurotus pulmonarius), som dock inte är orange. Stinkmussling är orange från topp till tå, och tätt hårig på hattytan.

Svenskt namn:
Sommarticka
Vetenskapligt namn:
Polyporus ciliatus
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Ved av döda lövträd
Bilder:
Sommarticka
Sommarticka
Sommarticka
Sommarticka
Sommarticka
Beskrivning:
Den här tickan växer på ved av döda lövträd, oftast på stockar och nedfallna grenar tidigt på våren till sommaren.

Hatten 1-12 cm i diameter, konvex och centralt insjunken, ofta vågig och inrullad i kanten, gråbrun. Stammen är 20-40 x 2-7 mm, vanligtvis central, ofta böjd och tjockare vid basen, gul-brun eller gulbrun. Köttet vitt, läderaktigt. Rören 0,5-2 mm långa, först vitaktiga, senare blekbruna. Porer 4-6 mm, cirkulära. Sporavtrycket vitt.

Förväxlingssvampar: Polyporus ciliatus som utmärker sig genom att ha större cirkulära porer som blir långsträckta med åldern.

Svenskt namn:
Vitspröding
Vetenskapligt namn:
Psathyrella candolleana
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Längs stigar i lövskog
Bilder:
Vitspröding
Vitspröding
Vitspröding
Vitspröding
Vitspröding
Beskrivning:
Den här lilla till medelstora skivlingen växer ensam eller i grupper på gräsmattor, ängar och odlade områden - även i skogen; typiskt nära nyligen döda lövträd, bland rötter, stubbar, och så vidare. Svampen förekommer vanligtvis på våren och försommaren, men ibland på hösten.

Hatten är 3-11 cm; rundad konisk eller konvex som ung, expanderar till att bli i stort sett konvex, klockformad, eller nästan platt. Hatten utveckar ofta grunda radiella skrynklor; torr; honungsgul som ung, ändrar sedan färg markant till svagt brunaktig eller nästan vitt varefter den torkar ut. Som ung är kanten prydd med hängande partiella slöjrester. Då hatten mognar delar den ofta på sig i radiella sprickor på sina ställen. Skivorna är fästa i stammen eller nästan fria från den, vitaktiga till att börja med, blir gråaktiga och slutligen mörkbruna och tätt belägna. Stammen är 4-13 cm lång, 3-8 mm tjock; lika tjock; ömtålig; vit; hålig; och saknar nästan alltid ring, men ibland med löst hängande rester av slöjan i en ringliknande zon. Köttet är mycket tunnt; ömtåligt; brunaktigt till vitaktigt.

Svenskt namn:
Toppslätskivling
Vetenskapligt namn:
Psilocybe semilanceata
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Välgödda gräsmattor och gräsplättar
Bilder:
Toppslätskivling
Toppslätskivling
Toppslätskivling
Toppslätskivling
Toppslätskivling
Beskrivning:
Toppslätskivling kallas även toppis, är en mindre allmän psilocybinsvamp (en grupp av psykedeliska svampar) som växer främst på välgödslade gräsmattor och ängar. Arten innehåller ämnet psilocybin som framkallar ett LSD-liknande rus. Vid snedtrippar drabbas man av panikångest, hjärtklappning och andningsförlamning. Svampen är inte dödlig i sig, men däremot kan effekterna göra att folk skadar sig, hoppar från tak eller springer ut i trafiken.

Svampen kännetecknas av en halmgul hatt som ändrar färg till brun när den är fuktig, då den också blir klibbig. Ofta har nedre kanten av hatten en mörkare nyans än övre delen. Hatten är ofta formad som en kyrkklocka som buktar inåt längst ner. Överst på hatten finns ofta en liten knopp. Foten är lång och ofta krokig eller böjd.

Skivorna är mörkt brungrå, ofta med en violett ton av sporerna som är violetta. De allra yngsta exemplaren har en gråare färg p.g.a omogna sporer.

Säsongen för Toppslätskivling kommer på hösten när dygnets medeltemperatur lägger sig under 15 grader.

Svenskt namn:
Granfingersvamp
Vetenskapligt namn:
Ramaria eumorpha
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Granskog
Bilder:
Granfingersvamp
Granfingersvamp
Granfingersvamp
Beskrivning:
Granfingersvampen tillhör ett släkte svåridentifierbara fingersvampar. Den har gulaktig färg och växer i samband med granar. Många fingersvampar är milt giftiga. Därför rekomenderas ingen av dem som mat längre.

Svenskt namn:
Rotmurkla
Vetenskapligt namn:
Rhizina undulata
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Rotmurkla
Rotmurkla
Rotmurkla
Rotmurkla
Beskrivning:
Rotmurkla är en kännspak svamp som växer på barrträdsskräp särskilt på brandplatser under försommaren till hösten. Orsakar en allvarlig sjukdom på barrträd som kallas grupp döende.

Rotmurklans fruktkropp är 4-12 cm i diameter, 2-8 cm hög, kastanjebrun till svart med en blekare marginal och består oregelbundet vågiga kuddar. Köttet är tufft, tjockt, rödbrunt. Bifogat till substratet genom talrika vitaktiga rhizoider som växer ned från undersidan.


Svenskt namn:
Blåfotsnavling
Vetenskapligt namn:
Rickenella swartzii
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Växter i mossa
Bilder:
Blåfotsnavling
Blåfotsnavling
Blåfotsnavling
Blåfotsnavling
Beskrivning:
Den här lilla skivlingen växer spridd i klungor i fuktiga, skuggade platser, vanligtvis i mossa.

Hatten är 4-12 mm bred, konvex, expanderar till nästan plan, ibland centralt insjunken; kanten nedböjd, ibland vågig; inte klibbig, mörkbrun i mitten av hatten, blek-brun mot kanten; tunn, <1 mm, oföränderlig; lukt och smak mild. Skivorna går ned på stammen, ganska väl fördelade, först vitaktiga, sedan gräddfärgade. Stammen 1,5-4,0 cm lång, ca 1 mm tjock, rund, blir tjockare mot toppen; färgen mörk violettbrun till blåsvart vid toppen, blek brun-orange under.

Svenskt namn:
Skarp svedkremla
Vetenskapligt namn:
Russula acrifolia
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Skarp svedkremla
Skarp svedkremla
Beskrivning:
Den här stora skivlingen har en grå till mörkbrun hatt med insjunken mitt som är 5-20 cm i diameter. Den robusta stamen är 2-8 cm lång * 1-4 cm tjock. Köttet är smuligt och fast; benvit när man skär i det för att sakta bli rött och sedan svart. Svampens vita skivor har en mycket skarp smak.

Svenskt namn:
Scharlakansröd vårskål
Vetenskapligt namn:
Sarcoscypha austriaca
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Skogskiften
Bilder:
Scharlakansröd vårskål
Scharlakansröd vårskål
Beskrivning:
Scharlakansröd vårskål är en grupp av tre arter som bara kan skiljas i mikroskop: S. austriaca, S. jurana och S. coccinea. Fruktkropparna växer på delvis begravda grenar och kvistar av lövved. De är skålformade och oskaftade med vackert röd insida och vit till svagt gul utsida. Scharlakansröd vårskål förekommer i södra Sverige, men också längs älvdalar uppe i Västerbotten.

Svenskt namn:
Bombmurkla
Vetenskapligt namn:
Sarcosoma globosum
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Näringsrika sandjordar
Bilder:
Bombmurkla
Bombmurkla
Beskrivning:
Bombmurkla är en stor och uppseendeväckande skålsvamp vars fruktkroppar kommer i februari till maj. Dessa är runda eller cylindriska, 5–12 cm breda, med glänsande, svartbrun disk och med brun, sammetsluden utsida. Fruktkroppen är fylld med en geléaktig vätska, som gör att svampen känns överraskande tung för sin storlek.

Bombmurkla är en saprofyt som lever av att bryta ner granens barrförna. Fruktkropparna uppträder gärna nedsänkta i mosstäcket just i kanten mot de torra barrmattor utan mosstäcke som man finner under gamla granar. Växtplatsen är i regel en frisk, lågörtsrik granskog med mossor och kruståtel, gärna på något kalkpåverkad jordmån.

Svenskt namn:
Grankotteskivling
Vetenskapligt namn:
Strobilurus esculentus
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Granskog
Bilder:
Grankotteskivling
Grankotteskivling
Grankotteskivling
Grankotteskivling
Beskrivning:
Liten, ömtålig skivling med brun rynkig hatt och vitaktiga skivor. Växer ensam eller i små grupper på grankottar som är begravna eller delvis begravna under marken. Obs: denna art förekommer aldrig på tallkottar.

Hatten är 1-2 cm i diameter, matt brun. Först konisk eller konvex, blir tillplattad, slät. Köttet är vitt och tunnt. Skivorna vitaktig gråa, urnupna, täta. Stammen är 2-7 cm hög * 0.1-0.2 cm tjock, färgad som hatten eller blekare, fint silkeslen, smal, avsmalnande något uppåt. Ingen ring. Köttet vitt, skört och ihåligt.

Förväxlingssvampar: Strobilurus stephanotis som växer på tallkottar.