Naturplats

Resursen för naturinformation och GPS koordinater

Ny version av appen. Ladda ner!

Svampboken

Oätliga svampar

Det finns tusentals svamparter i norden, och av dem är drygt 100 bra matsvampar. Resten av dem är giftiga eller annars olämpliga som föda. Här är en lista över svampar som är odugliga som matsvampar, men inte giftiga.

Klicka på bilderna om ni vill förstora upp dem.

Svamplista
Svenskt namn:
Jättekamskivling
Vetenskapligt namn:
Amanita ceciliae
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Jättekamskivling
Jättekamskivling
Beskrivning:
Stor, gråbrun, köttig skivling med fjällig stam, vita skivor, ingen ring och med slida. Hatten 7-12 cm i diameter, stammen 8-13 cm lång och 1.5-2 cm tjock.

Hatten är blekt grå-brun; konvex, blir mer utvecklad med tiden, fransig på marginalen, dekorerad med stora, grova, fristående grå fläckar av vulvan. Köttet vitt och fast. Skivorna vita, fria, och täta. Stammen blekt gråbrun med med vita horisontella band; basen är inkapslad i ett säckliknande grå slida. Ingen ring.

Svenskt namn:
Brun kamskivling
Vetenskapligt namn:
Amanita fulva
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Löv- och barrskog. Helst med björk.
Bilder:
Brun kamskivling
Brun kamskivling
Brun kamskivling
Brun kamskivling
Brun kamskivling
Brun kamskivling
Beskrivning:
Hatten är brun, 4-10 cm bred, oval, blir konvex eller nästan platt med en central topp. Kanterna kamfårade. Skivorna är frigjorda från stammen eller något fästa vid den, vita och täta. Stammen är ihålig och 7-16 cm lång, .5-1.5 cm tjock, något avsmalnande vid toppen, mjuk, utan ring. Basen är innesluten i en säckliknande, vit slida. Köttet är vitt och mjukt. Inga svampar av amaita släktet hör hemma på matbordet.

Svenskt namn:
Mörkringad flugsvamp
Vetenskapligt namn:
Amanita porphyria
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Mörkringad flugsvamp
Mörkringad flugsvamp
Mörkringad flugsvamp
Mörkringad flugsvamp
Beskrivning:
Den här svampen växer i nordliga bredgrader bland barrträd och utmärker sig genom sin uppsvällda bas, dess bruna hatt, och dess gråaktiga slöjrester och ring. Stammen har ofta gråaktiga fibriller, ibland i vaga zoner under ringen.

Hatten är 3-12 cm; konvex, blir i stort sett konvex, ofta med en bula i mitten; klibbig när det är vått; gråbrun till brun eller lila brun; ofta med spridda grått till lila grå rester. Skivorna är fria från stammen eller fäst vid den, vit, ibland gråaktiga. Stammen är 5-12 cm lång, 1-1,5 cm tjock; mer eller mindre lika tjock; slutar i en basal knöl som är kantad eller har krage; med en gråaktig ring och grå fibriller under ringen, ofta arrangerade i sparrar eller zoner; den gråaktiga volvan ibland lämnar fragment på den nedre stammen.

Svenskt namn:
Gråstrumpig kamskivling
Vetenskapligt namn:
Amanita submembranacea
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Gråstrumpig kamskivling
Gråstrumpig kamskivling
Gråstrumpig kamskivling
Beskrivning:
Gråstrumpig kamskivling (Amanita submembranacea) har en upp till 115 mm bred hatt; är olivfärgad med en blek kant. Radiella strimmor upptar mindre än en fjärdedel av hatten. Skivorna är fria, inte speciellt trånga, och vitfärgad med tendenser till grått eller brunt med tiden. Stammen är vitfärgad och har en volva vid dess bas. Denna volva blir snabbt grå efter att den har delats för att exponera svampkroppen som ofta får gråa flingor av volvan på sig.

Svenskt namn:
Hednavling
Vetenskapligt namn:
Arrhenia rustica
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Sandiga vägar och trädgårdar
Bilder:
Hednavling
Hednavling
Hednavling
Beskrivning:
De första exemplaren av den här svampen kan ses så tidigt som i slutet av maj eller början av juni. Tillväxten fortsätter sen i varierande grad ända till den sena hösten.

Växtplatser är bland annat igenväxta sandiga vägar, lekplatser, parker, trädgårdar och övergiven mark.

Svampen växer ensam och iland i grupper med ett fåtal svampar. Eftersom detta är en obetydlig liten brun svamp, är få människor intresserad av den.

Hatten är vanligen ca 1 cm i diameter. Ibland är diametern knappt 0,5 cm och den största av dem är mindre än 2 cm. Ytan är gråbrun eller brun, med radiella ränder och nav. Skivorna är få och glesa, med ljus färg, gråaktiga eller bruna. Foten är tunn, slät, grå-brun, och längden 1-2,5 cm.

Svenskt namn:
Örtaggsvamp
Vetenskapligt namn:
Auriscalpium vulgare
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Örtaggsvamp
Örtaggsvamp
Beskrivning:
En lustig liten taggsvamp som växer på bland annat kottar av barrträd. Svampen har täta "tänder" på hattens undersida.

Hatten är 1-4 cm bred, konvex eller platt, njur-formad eller nästan cirkulär, hårig, mörkt brun till nästan svart. Undersidan har 1-3 mm långa taggar som är vita i början men brunaktiga mot slutet. Taggarna är täta. Stammen är 2-10 cm lång, upp till 3 mm tjock, vanligen i sidled, mörkbrun, hårig. Köttet är vitt till brunaktigt.

För den som funderar över svampens ätbarhet har jag tre ord: Se På Bilden.

Svenskt namn:
Talltaggsvamp
Vetenskapligt namn:
Bankera Fuligineoalba
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Tallskog
Bilder:
Talltaggsvamp
Beskrivning:
Växer i tallskog. Oduglig som matsvamp.

Svenskt namn:
Grantaggsvamp
Vetenskapligt namn:
Bankera violascens
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Mossiga äldre granskogar på kalkrik mark
Bilder:
Grantaggsvamp
Grantaggsvamp
Beskrivning:
Grantaggsvampen är en marklevande art, vars fruktkroppar kommer fram under hösten. Hatten är violettgrå eller gulaktig till purpurbrunaktig med ljusare kant, 5–17 cm bred. Ovansidan av hatten är torr, först filtluden och senare kal med uppspruckna glesa fjäll, utan inväxta
förnarester (till skillnad från många andra taggsvampar), ibland är flera hattar sammanvuxna. Taggarna är 6–7 mm långa, först vita, sedan gråaktiga, nedlöpande. Sporpulvret är vitt. Fruktköttet är ej zonerat i tvärsnitt, det är ganska mjukt, vitaktigt till lilagrått i hatten och purpuraktigt i foten. Foten är ofta förgrenad och avsmalnande mot basen, något filtartad och har samma färg som hatten, eller är något mörkare brun, vanligen med en svagt violett färgton. Svampen har en säregen kryddlik lukt som påminner om fänkål eller curry. Grantaggsvampen finns spridd i stora delar av Sverige. Svampen förekommer även i västra Norge som har ett fuktigt klimat. Den finns också på flera platser på Själland och Jylland i Danmark. Svampen är ovanlig i hela Europa, den är rödlistad i Tyskland, Polen och Danmark.

Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden i barrskog.

Svenskt namn:
Gullhorn
Vetenskapligt namn:
Calocera viscosa
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Tall och granskog
Bilder:
Gullhorn
Gullhorn
Gullhorn
Beskrivning:
Fruktkroppen är 3-10 cm hög, gul som fuktig, orange-gul som torr, formen varierar och grenarna är kluvna i toppen. Köttet är gult och geléaktigt. Svampen växer vid döda barrträdsbestånd.

Svenskt namn:
Rosenmusseron
Vetenskapligt namn:
Calocybe persicolor
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Magra gräsmattor
Bilder:
Rosenmusseron
Beskrivning:
Den här medelstora skivlingen växer ensam eller utspridd i små grupper på gräsytor; vanligtvis på odlade områden under sommaren och hösten.

Hatten är 1-3 cm i diameter, matt och torr. Färgen är rosa till rödaktigt brun. Skivorna är fästa i stammen, ibland med ett hack - eller nästan fri från stammen som mogen. Skivorna är vita. Stammen är 2-5 cm lång och 1 cm tjock; blir ihålig med tiden; färgad som hatten. Köttet är vitaktigt och tunnt.

Svenskt namn:
Pepparsopp
Vetenskapligt namn:
Chalciporus piperatus
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
 Pepparsopp
 Pepparsopp
 Pepparsopp
 Pepparsopp
 Pepparsopp
 Pepparsopp
Beskrivning:
Pepparsoppen (Chalciporus piperatus) är en av våra mindre soppar med en orangeaktig hatt som är 1,6-9 cm stor och som initialt är konvex innan den planar ut med tiden. Som torr är hattytan glänsande och som våt lite kladdig. Färgen på porytan varierar från kanel till mörkt rödbrun vid mognad. Tummar man på ytan färgas porytan brun. Enskilda porer är kantiga och är omkring 0,5-2 mm breda medan rören är 3-10 mm djupa. Stammen är 4-9,5 cm lång och 0,6 -1,2 cm tjock, och är ungefär samma bredd hela sin längd, eller något tjockare vid basen. Färgen på stammen liknar hattens, eller är något ljusare och det kan finnas gula mycel vid basen. Köttet är gult, ibland med inslag av rött. Svampen har ingen lukt. Sporavtrycket är brunt till kanelfärgat.

Svenskt namn:
Luddfingersvamp
Vetenskapligt namn:
Clavaria purpurea
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Fuktig skog med mycket mossa
Bilder:
Luddfingersvamp
Beskrivning:
En mycket vacker och speciell svamp.

Svenskt namn:
Klubbtrattskivling
Vetenskapligt namn:
Clitocybe clavipes
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Klubbtrattskivling
Klubbtrattskivling
Klubbtrattskivling
Beskrivning:
Medelstor skivling med brungrå, trattformad hatt och vita, oregelbundna skivor. Växer ensamma eller i små grupper på marken i lövträds skogar, gynnar bok.

Hatten brunaktig, ibland med grå eller olivfärgade toner, slät; först tillplattad konvex med en liten knopp, senare utbredd. Köttet är vitt, tjockt och vattnigt. Skivorna blek, grädd-gul, djupt nedgående på stammen, ganska breda, täta. Sporerna vita. Stammen lite blekare än hatten, annars samma färg, fibrisk. Stammen är kraftigt avsmalnande uppåt från stammens bas, ingen ring, fylld.

Svenskt namn:
Blek nagelskivling
Vetenskapligt namn:
Collybia dryophila
Ätbarhet:
O Ej matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
 Blek nagelskivling
 Blek nagelskivling
Beskrivning:
En liten skivling, med blek brungul hatt och vitaktiga skivor. Svampen växer i grupper på mark bland löv och barrträd.

Hatten brungul, hygrofan, vid torrt tillstånd blek, ibland mer eller mindre vit; konvex, expanderar med tiden och blir tillplattad eller lätt trattformig med vågig marginal, slät, skrynklig när det är torrt. Köttet vitaktigt och tunnt. Skivorna första vita, blir brungula, smala, täta. Stammen mer eller mindre färgad som hatten och något uppsväld vid basen. Ingen ring.

Förväxlingssvampar är Collybia aquosa som har ljusrosa hatt och Collybia ocior som har en ganska mörk hatt och blekgula skivor.