Naturplats

Resursen för naturinformation och GPS koordinater

Ny version av appen. Ladda ner!

Svampboken

Ätbara svampar

Det finns tusentals svamparter i norden, och av dem är drygt 100 bra matsvampar. Med begreppet "matsvamp" avses svampar som smakar bra, och som inte innehåller skadliga ämnen eller på annat sätt är olämpliga att äta.

Då ni plockar svamp för att äta, var försiktiga så att ni inte förväxlar dem med giftsvampar. Lär er svamparnas kännetecken bra och var försiktiga då ni börjar med nya svampar.

Klicka på bilderna om ni vill förstora upp dem.

Svamplista
Svenskt namn:
Vinkremla
Vetenskapligt namn:
Russula obscura
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Vinkremla
Vinkremla
Vinkremla
Vinkremla
Vinkremla
Beskrivning:
Denna medelstora skivling har en lilaröd eller vinfärgad hatt, halm-färgade skivor och svartnar när man tummar på den.

Hatten är 5–14 cm i diameter, lilaröd eller vinfärgad med en något mer blek marginal; först konvex, blir tillplattad eller något insjunken i mitten. Kanten har djupa smala fåror eller spår som gammal. Köttet är vitt, svärtar där det skadas, tjockt och sprött. Skivorna är något böjda och når till stammen, men är inte fast i stammen; de är halmfärgade och smala. Stammen är 6.0–12.0 x 1.0–3.5 cm, vit med inslag av rött eller grått, svartaktig där den tummats, något klubbformad.

Svenskt namn:
Storkremla
Vetenskapligt namn:
Russula paludosa
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Storkremla
Storkremla
Storkremla
Storkremla
Storkremla
Storkremla
Beskrivning:
Den här stora, attraktiva, kremlan har en konvex till insjunken, orange-röd hatt, med gul missfärgning i centrum och en något klibbig yta som fuktig.

Hatten är 5-14 cm i diameter, variabel, rödaktig med inslag av aprikos, blod eller scharlakansröda nyanser; först konvex, senare tillplattad och nedsjunken i mitten, blank eller något klibbig som fuktig. Köttet vitt, måttligt, granulat och spröd. Skivorna gräddfärgade, nedåtlöpande på stammen, spröda, smala. Sporerna blekt ockra. Stammen 5-14 cm lång * 1-3 cm tjock, vit med inslag av rosa, mer eller mindre lika tjock eller avsmalnande mot hatten, slät. Ring frånvarande. Stammen fylld, köttet vitt och skört.

Förväxlingssvampar: Den giftiga och skarpt smakande Giftkremlan, Russula emetica, har ingen gulfärgning på locket.

Svenskt namn:
Vinkremla
Vetenskapligt namn:
Russula vinosa
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Vinkremla
Beskrivning:
Den här i barrskog allmänt växande krämlan karaktäriseras av sin vinröda hattfärg, grånande kött och att skiveggen är vinröd millimetrarna närmast hattkanten. Hattn är som ung halvklotformad, vinröd, med gråvit pruina, med åldern välvd till utbredd och slutligen blekare, med mörkare, nedsänkt mitt. Skivor vita till gräddgula, grånande med åldern. Foten är vit, grånande med åldern. Köttet är vitt, grånande, med mild smak eller något skarp hos unga exemplar.

Svenskt namn:
Vitfotad aspsopp
Vetenskapligt namn:
Leccinum albostipitatum
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Skog med aspar
Bilder:
Vitfotad aspsopp
Beskrivning:
Hatten är 80-250 mm, halvsfärisk som ung, konvex till plankonvex som mogen. Hattens kanter har som unga invikta hudkanter. Svampens hatt är appelsinfärgad. Köttet är vitt men mörknar vid beröring och blir efter en tid nästan svart. Svampens stam är vit.

Förväxlingssvampar: Andra strävsoppar som t.ex. aspsopp (Leccinum aurantiacum). Den största skillnaden mellan L. aurantiacum och L. albostipitatum är svampens stam och hattfärg. L. Albostipitatum har en helt vit stam medan L. Aurantiacum har mörka fjäll. L. aurantiacum har en röd till rödbrun hatt. L. albostipitatum har oftast en mer orange hatt. I högt gräs kan svampens stamfärg bedra, eftersom den hos L. Aurantiacum då också kan vara blek.

Svenskt namn:
Aspsopp
Vetenskapligt namn:
Leccinum aurantiacum
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Skog med aspar
Bilder:
Aspsopp
Aspsopp
Aspsopp
Aspsopp
Aspsopp
Beskrivning:
Aspsoppen är en stor sopp som har rör under hatten som lossnar lätt från köttet.

Hattens ovansida gul- eller orangebrun, och hatthuden är överhängande. Foten har gråsvarta till svarta fjäll.
Rören är smutsvita, något mörkare hos yngre ex. Svampens kött är tätt och mörknar vid beröring.

Svampen växer i sällskap av asp i olika typer av skogar.

Förväxlingssvampar: Andra strävsoppar som t.ex. Tegelsopp - Leccinum versipelle.

Svenskt namn:
Brunsopp
Vetenskapligt namn:
Boletus badius
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Främst tallskog
Bilder:
Brunsopp
Brunsopp
Brunsopp
Brunsopp
Brunsopp
Brunsopp
Beskrivning:
Brunsoppen (Boletus badius) är en mörkt kastanjebrun sopp. Hatten är 3-9 cm bred; konvex, och något klibbig som ung, men snart torr och är fint sammetsluden; färgen är rödbrun till brun. Porerna är ljusgula som unga, blir gröngul till oliv färgade med tiden. Tummar man på porerna ändrar de färg omgående till gråaktigt, blåaktigt eller grönblått. Stammen är 5-15 cm lång; 1-3 cm tjock; mer eller mindre lika tjock eller klubb-formad som ung. Den är gulaktig till vitaktig i toppen; färgade som hatten eller något blekare nedan. Köttet är vitaktigt.

Svenskt namn:
Fläckkantarell
Vetenskapligt namn:
Cantharellula umbonata
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Fläckkantarell
Fläckkantarell
Fläckkantarell
Fläckkantarell
Beskrivning:
Fläckkantarellen är en liten gråaktig svamp som man ofta inte lägger märke till i skogen. Dess bästa kännetecken är de gaffelformade, två till flera gånger, grenande skivorna under hatten.

Hatten är 2-5 cm i diameter, konvex, blir senare trattformad med en liten central bula i mitten och ibland en vågig marginal. Färgen är gråbrun till rökig eller violettgrå. Skivorna är nedlöpande på stammen, trånga, smala, regelbundet kluvna. Stammen är 25-80 x 3-7 mm, kompakt; vitaktig till grånande vit. Köttet är vitt.

Svenskt namn:
Sotvaxskivling
Vetenskapligt namn:
Hygrophorus camarophyllus
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Mossig barrskog
Bilder:
Sotvaxskivling
Sotvaxskivling
Beskrivning:
Hatt välvd till utbredd, ofta med puckel, sotbrun till gråsvart med mörka radiära strimmor. Skivorna nedlöpande, glesa, vaxartade, som unga vita, med åldern vitgrå. Foten upptill ofta ljusare än övriga foten men inte alltid, i övrigt gråbrun av inväxta trådar. Köttet är vitt, skört, med mild smak och behaglig doft.

Svenskt namn:
Frostvaxskivling
Vetenskapligt namn:
Hygrophorus hypothejus
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Torra tallhedar
Bilder:
Frostvaxskivling
Frostvaxskivling
Frostvaxskivling
Frostvaxskivling
Beskrivning:
Hatten som ung välvd till utbredd, med åldern svagt trattformad, slemmig i fuktig väderlek, gulbrun till gråbrun, ofta med olivgrön ton. Hatten är vanligen 3-7 cm bred. Skivorna är tjocka och glesa, vaxartade, vidvuxna till nedlöpande. De är först gula senare rödgula. Foten är avsmalnande mot basen, ljusgul eller rödgul, slemmig, upptill med ringliknande rest av hyllet. Svampköttet är vitt till gult, med mild doft och smak.

Svenskt namn:
Föränderlig tofsskivling
Vetenskapligt namn:
Kuehneromyces mutabilis
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Stubbar av lövträd
Bilder:
Föränderlig tofsskivling
Föränderlig tofsskivling
Föränderlig tofsskivling
Föränderlig tofsskivling
Föränderlig tofsskivling
Föränderlig tofsskivling
Beskrivning:
Den här skivlingen växer oftast i klungor (sällan ensam) på på stubbar av lövträd under sommar och höst.

Hatten 2-16 cm; konvex, förblir i stort sett konvex eller brett klockformad; klibbig eller slemmig som färsk; färg orangebrun men ändrar färg markant då den torkar och bleknar till gulaktig. Kanterna kan ha rester av vitaktiga fibriller som ung. Skivorna fästa i stammen eller börjar att dra ifrån; täta; vitaktigt ljusbruna som unga, blir kanelbruna senare; först täckt av en vitaktig till svagt brun partiell slöja. Stammen 4-10 cm lång; upp till 1,5 cm tjock; silkeslen nära toppen; med en tydlig ring; vitaktig men blir brun mot toppen; täckt av små, vitaktiga till bruna fjäll. Köttet vitaktigt. Sporavtrycken är kanel bruna.

Förväxlingsvampar: Föränderlig tofsskivling bör endast plockas av erfarna svampkännare eftersom risken för förväxling med den dödligt giftiga gifthättingen (Galerina marginata), är mycket stor.

Svenskt namn:
Mjölskivling
Vetenskapligt namn:
Clitopilus prunulus
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Lövskog
Bilder:
Mjölskivling
Mjölskivling
Beskrivning:
Mjölskivling (Clitopilus prunulus) är en matnyttig och allmänt förekommande svamp i hösttider. Den växer i öppen lövskog och blandskog men också i parker på gräsmattor. Den har mjölaktig, men också spermatisk, doft och dess hatt är gråvit med mattskiftande pruinös textur. Den ger rosa sporavtryck.

Mjölskivlingen kan förväxlas med små vita exemplar av olika arter av trattskivlingar. Några av dessa, såsom gifttrattskivlingen, kan vara mycket giftiga.

Svenskt namn:
Fjällig bläcksvamp
Vetenskapligt namn:
Coprinus comatus
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Gräsmattor och ängar
Bilder:
Fjällig bläcksvamp
Fjällig bläcksvamp
Fjällig bläcksvamp
Fjällig bläcksvamp
Fjällig bläcksvamp
Fjällig bläcksvamp
Beskrivning:
Vit storfjällig skivling som växer allmänt på gräsmattor. Hatten är 5-12 cm hög, 2-6 cm bred, storfjällig, cylindrisk, som ung äggformad. Senare blir den klocklik till utbredd, i toppen slät, gulbrun. Skivorna är täta, tunna och breda, först vita, sedan rosa och till sist svarta. När sporerna mognar, blir skivor och hatthuden först gråa och smälter sedan till svart bläck, som droppar ner till marken. Till sist finns endast foten och en liten tapp på toppen kvar. Svampens fot är smal, rak, slät, sidentrådig och vit och har enr tydlig lös ring, som lätt ramlar ner. Köttet är vitt, mjukt och skört, i hatten tunnt. Doften är mild.

Svenskt namn:
Vinterskivling
Vetenskapligt namn:
Flammulian velutipes
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Vinterskivling
Vinterskivling
Beskrivning:
Växer på stubbar, stockar och levande lövträd sent på hösten. Svampens hatt är 1-7 cm, konvex flat till plan. Svampen är fuktig och klibbig som ung. Färgen är brun till gulaktigt brun, ofta vissnande med mognad. Skivorna knytna till stammen fullpackade eller nära. Stammen är 2-11 cm lång och 3-5 mm tjock, lika eller storer förestående tarvlig. Seg, blek till gulaktig brun eller apelsin brun som ung. Passande täckande med en mörk, rostig brun till svart sammet beläggningen för resten mogen. Köttet är vitt till gulaktigt och tunnt.

Svenskt namn:
Citronslemskivling
Vetenskapligt namn:
Gomphidius glutinosus
Ätbarhet:
** God matsvamp
Typisk växtplats:
Granskog
Bilder:
Citronslemskivling
Citronslemskivling
Citronslemskivling
Citronslemskivling
Citronslemskivling
Beskrivning:
Växer med gran och trivs i barrskog. Hatten är välvd till utbredd, slemmig i fuktig väderlek, grålila till gråbrun, som äldre svartfläckig. Skivorna är nedlöpande, som unga gråvita och täckta av en glasklar slemhinna, med åldern släpper hinnan och efterlämnar en slemmig ringzon på foten. Ringzonen liksom skivorna svartnar snart av de nedfallande svarta sporerna. Foten slemmig till klibbig, vit, med citrongul fotbas och en slemmig ringzon.