Naturplats

Resursen för naturinformation och GPS koordinater

Ny version av appen. Ladda ner!

Svampboken

Ätbara svampar

Det finns tusentals svamparter i norden, och av dem är drygt 100 bra matsvampar. Med begreppet "matsvamp" avses svampar som smakar bra, och som inte innehåller skadliga ämnen eller på annat sätt är olämpliga att äta.

Då ni plockar svamp för att äta, var försiktiga så att ni inte förväxlar dem med giftsvampar. Lär er svamparnas kännetecken bra och var försiktiga då ni börjar med nya svampar.

Klicka på bilderna om ni vill förstora upp dem.

Svamplista
Svenskt namn:
Snöbollschampinjon
Vetenskapligt namn:
Agaricus arvensis
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Gräsmattor och öppna gräsängar
Bilder:
Snöbollschampinjon
Snöbollschampinjon
Snöbollschampinjon
Snöbollschampinjon
Beskrivning:
Stor, ibland massiv, skivling med vit hatt och ring på stammen med rosa eller chokladfärgade skivor.

Hatten vit eller gräddfärgad och gulnar något med tiden eller om man skrapar den. Först är den äggformad och blir sedan konvex för att senare bli utbredd. Den är slät eller har fina fjäll. Köttet är vitt, fast och tjockt. Skivorna är först grå-vita, blir rosa, sedan chokladbruna eller svartaktiga. De är fria och täta. Stammen är vit eller gräddfärgad, slät eller fint fjällande nedanför ringen. Den hängande ringen är vit eller gräddfärgad. Ringens undersida har ett kugghjulsmönster.

Förväxlingssvampar: Det finns många vita schampinjoner av vilken giftchampinjonen - Agaricus xanthoderma - är svagt giftig. Den gulnar kraftigt direkt vid skrapning och luktar obehagligt.

Svenskt namn:
Kungschampinjon
Vetenskapligt namn:
Agaricus augustus
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Barrskog
Bilder:
Kungschampinjon
Kungschampinjon
Beskrivning:
Hatten är 5-30 cm i diameter, halmgul med små bruna fjäll. Köttet är tjockt, vitt, men gulnar med tiden. Skivorna är täta och gräddfärgade till först, men blir mörkt bruna med tiden. Foten är kraftig med en stor tunn ring. Smakar man på kungschampinjonen har den en tydlig smak av mandel.

Förväxlingssvampar: - Andra brunfjälliga champinjoner (skiljer sig genom att de oftast rodnar). - Brun flugsvamp (hatten har vita prickar på mörk botten)

Svenskt namn:
Stensopp (Karl-johan)
Vetenskapligt namn:
Boletus edulis
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Tall och granskog
Bilder:
Stensopp (Karl-johan)
Stensopp (Karl-johan)
Stensopp (Karl-johan)
Stensopp (Karl-johan)
Stensopp (Karl-johan)
Stensopp (Karl-johan)
Beskrivning:
Boletus edulis, Stensopp, Karl-johan är en av de mest omtyckta matsvamparna. Hatten är 5-20 cm bred och brun, oftast kastanjebrun, och i väta något klibbig. Rören är först gråvita till grågula, senare nästan gulgröna. Köttet är oförändrat vitt. Foten är kraftig 5-15 cm hög. Överst har den ett fint vitt ådernät. Smaken är mild och nötlik.

Förväxlingsvampar: Gallsopp (Tylopilus felleus). Säkraste sättet att skilja åt svamparna är att smaka på svampen. Gallsoppen är inte giftig, men smakar mycket beskt.

Svenskt namn:
Rödbrun stensopp
Vetenskapligt namn:
Boletus pinophilus
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Tallskog
Bilder:
Rödbrun stensopp
Rödbrun stensopp
Rödbrun stensopp
Rödbrun stensopp
Rödbrun stensopp
Beskrivning:
Svampen har en stor rödbrun hatt som blir 8-20 cm bred. Rören är först vita, sedan ljusgula och till sist gröngula, med små mynningar, som ofta är något rödbrunaktiga. Fot är tjock, klubblik, knubbig. Den har upptill vit ådernät, som syns tydligt mot blekt rödbrun botten, nedtill är ådernätet rödbrunaktig. Smaken är mild, hasselnötsliknande.

Förväxlingssvampar: Gallsopp (Tylopilus felleus). Säkraste sättet att skilja åt svamparna är att smaka på svampen. Gallsoppen är inte giftig, men smakar mycket beskt.

Svenskt namn:
Kantarell
Vetenskapligt namn:
Cantharellus cibarius
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Öppningar i barr och lövskog
Bilder:
Kantarell
Kantarell
Kantarell
Kantarell
Kantarell
Kantarell
Beskrivning:
Kantarellen är en av de mest omtyckta matsvamparna eftersom den är lätt att känna igen, har god och stark smak, samt sällan är larvangripen. Hela svampen är gul, hatten är 3 - 10 cm bred och först kullrig, sedan trattformad. Grenade åsar går från hattens undersida ner på den 3 - 10 cm höga foten.

Förväxlingsvampar: Den matodugliga narrkantarellen (Hygrophoropsis aurantiaca). Ett säkert skiljetecken är att narrkantarellen har skivor och inte grenade åsar under hatten.

Svenskt namn:
Rödgul trumpetsvamp
Vetenskapligt namn:
Cantharellus lutescens
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Fuktiga och mossiga barrskogar, helst kärrkanter.
Bilder:
Rödgul trumpetsvamp
Rödgul trumpetsvamp
Beskrivning:
Hatten är 2-6 cm bred, trattformad, vågig, nästan fransig på kanten, ovansidan gulbrun, undersidan klart orangegul. Svampen har inga skivor. Hattundersidan är rynkad, lågådrig eller nästan slät. Köttet är mycket tunnt.

Förväxlingsvampar: Rödgul trumpetsvamp är mycket lik Trattkantarell (Cantharellus tubaeformis), som har brungul, grågul eller nästan grå, tydligare ådrig hattundersida. Som matsvamp är båda arterna lika goda.

Svenskt namn:
Trattkantarell
Vetenskapligt namn:
Cantharellus tubaeformis
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Fuktig granskog
Bilder:
Trattkantarell
Trattkantarell
Trattkantarell
Trattkantarell
Trattkantarell
Trattkantarell
Beskrivning:
Den här svampen växer ganska sent på hösten och kallas även höstkantarell.

Hatten är 2-5 cm i diameter, tunn, navlad till trattformad, ovansidan är gulbrun till brunsvart. Hattens undersida har gula till gråa grenade åsar som löper ner på foten. Foten är 5-8 cm långt och 0.4-0.9 cm i diameter, ihålig, brungul till gul.

Sporavtrycket är gulaktigt.

Svampen har förväxlats med Toppig giftspindling (Cortinarius rubellus), vilket är överraskande eftersom svamparna ser mycket olika ut.

Svenskt namn:
Blek taggsvamp
Vetenskapligt namn:
Hydnum repandum
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Löv- och barrskog
Bilder:
Blek taggsvamp
Blek taggsvamp
Blek taggsvamp
Blek taggsvamp
Blek taggsvamp
Blek taggsvamp
Beskrivning:
Blek taggsvamp är en vanlig art i löv- och barrskog. Väcker ofta flera i grupp. Hatten är blekt brunskär till vitrosa och 5 - 10 cm bred och köttig. Foten är 3 - 8 cm hög och har samma färg som hatten (eller något ljusare). Hattens undersida är täckt av taggar med samma färg som foten.

Förväxlingsvampar: Rödgul taggsvamp (Hydnum rufescens), skiljer sig från den bleka taggsvampen genom sin mer orange färg, konsistens och att taggarna inte går ner på stammen.

Svenskt namn:
Läckerriska
Vetenskapligt namn:
Lactarius deliciosus
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Tallskog
Bilder:
Läckerriska
Läckerriska
Läckerriska
Läckerriska
Beskrivning:
Läckerriska, eller tallblodriskan som den också kallas, trivs på kalkrik mark och bildar mykorrhiza med tall, sällan med gran. Den växer främst i tallskogar, men även i blandskogar, liksom i parker. Läckerriskan är en mycket god matsvamp som lämpar sig bra att steka.

Hatten är 3-15 cm i diameter; först konvex, blir i stort sett konvex, plan eller grunt vas-formad; något klibbig. Kanten kan ibland vara inrullad som ung. Den är morots orange eller orange som färskt eller när den växer i skuggan, men blir snart matt brungul eller smutsigt brun. Den har ofta koncentriska zoner av mörkare färg. Skivorna är bifogade till stammen; orange; färgas sedan mot grönt och blir ofta helt grönaktig på då svampen är gammal. Stammen är 2-6 cm lång; 1-3 cm tjock; orange; mer eller mindre lika tjock; slät och ihålig. Köttet är vitaktigt till svagt orange. Mjölksaften är röd.

Svenskt namn:
Blodriska
Vetenskapligt namn:
Lactarius deterrimus
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Fuktig granskog
Bilder:
Blodriska
Blodriska
Blodriska
Blodriska
Blodriska
Beskrivning:
Hatten är välvd till trattformig, slät, orangefärgad med mer eller mindre tydliga cirkelformade zoner, ofta grönfläckig. Skivorna vidvuxna till nedlöpande, ljust orange. Foten ihålig, ganska skör, orangefärgad, slät, vanligen utan gropar. Vid brytning avsöndrar köttet en morotsfärgad saft, som efter intorkning blir grönaktigt. Smaken mild, ibland något kärv.

Förväxlingssvampar: Läcker riska, Vinriska

Alla riskor som blöder en morotsfärgad till vinröd saft är goda matsvampar.

Svenskt namn:
Mandelriska
Vetenskapligt namn:
Lactarius volemus
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Löv- och barrskog
Bilder:
Mandelriska
Beskrivning:
Hatten är som ung välvd och fint sammetsluden. Skivorna vidväxta till svagt nedlöpande och gräddgula. Vid tumning blir de brunfläckiga. Smaken är mild eller något kärv. Lukten är kraftig och påminner om skaldjur.

Det finns flera orange till rödbruna riskor men ingen annan är så stor och kraftig som mandelriskan. Den rikliga mjölksaften och den karaktäristiska doften är bra kännetecken.

Svenskt namn:
Toppmurkla
Vetenskapligt namn:
Morchella elata
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Löv- och barrskog, kalkhaltig mark
Bilder:
Toppmurkla
Toppmurkla
Toppmurkla
Toppmurkla
Toppmurkla
Beskrivning:
Toppmurklan är likt andra murklor en vårsvamp. Hatten är 2.5 - 10 cm bred, från ljusbrun till svartbrun, kamrad och långt utdragen, spetsig. Hattens kamrar är först ovala, sedan långt utdragna med små tvärribbor. Åsarna mörka, längsgående, hos unga exemplarer nästan paralella. Hattens kant är ihopvuxen med foten. Foten är tjock och vit. Gränsen mellan hatten och foten är tydlig.

Toppmurklan är helt ogiftig och behöver inte förvällas.

Förväxlingsvampar: Stenmurkla (Gyromitra esculenta)

Svenskt namn:
Rimskivling
Vetenskapligt namn:
Rozites caperatus
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Barr och lövskog
Bilder:
Rimskivling
Rimskivling
Rimskivling
Beskrivning:
Hattens översida är 5 - 10 cm bred, gulbrun med silvergrå "pudrad" mitt. Hatten är i regel rynkad och får med tiden ofta djupa sprickor. Skivorna har ojämn egg och är först beige och blir sedan mörkare av de bruna sporerna. Rimskivling är en av de få matsvamparna bland de brunsporiga skivlingarna.

Rimskivlingen hörde tidigare till släktet Rozites, men ingår numera i släktet Cortinarius och familjen spindlingar. Den heter således nu Cortinarius caperatus.

Svenskt namn:
Sillkremla
Vetenskapligt namn:
Russula xerampelina
Ätbarhet:
*** Läcker matsvamp
Typisk växtplats:
Växer i skogar från lövlundar till karga tallhedar
Bilder:
Sillkremla
Sillkremla
Sillkremla
Beskrivning:
Hatten är 5-10 cm bred. Hatthuden kan ha mycket varierande färger. Den kan variera mellan vinröd, brunaktig, olivgrön eller gröngul. Skivorna är först bleka, sedan gräddgula och de blir brunaktiga med skada eller som gamla. Foten är vit med röda inslag. Köttet är vitt och sprött.

Förväxlingsvampar: Eftersom sillkremlan varierar så mycket i färg, kan den förväxlas med många andra kremlor.